Vilken ska vi ta?

Vi har lagt ut de första uppslagen på tidningen ViLÄSER på golvet i redaktionens sammanträdesrum. Calle, vår AD, Rebeccah som gör allt och reportrarna Jenny och Charlotte tittar och funderar – är det rätt känsla, rätt färger, rätt material i rätt blandning. Fattas det något, ska vi ta bort någonting.

Nu vet vi vad ni väntar på.

Vad ska vi göra med alla böcker?

1600 böcker kommer ut i höst, skrev DN häromdagen. Så mycket ord, så mycket papper, så svårt för oss läsare att välja och så svårt för bokhandlarna att få plats i hyllorna. Inte konstigt då att omloppstiden på böcker blivit så kort, upp i hyllan, några månader senare, ner från hyllan. 

Här på redaktionen försöker vi orientera oss så gott det går så i ViLÄSER som kommer i månadsskiftet oktober/november, så finns också ViVÄLJER, kunniga, intressanta människor som ger råd om vilka av höstens böcker som de tycker att du ska läsa.

Å ena sidan är det underbart. Älskar man böcker så vill man bara ha fler. Lite Farbror Ankakänsla blir det ibland på morgnarna när posten kommer upp till sjättevåningen i Nordstedtshuset på Reimersholme där vi sitter. De flesta försändelserna ska till min kollega Nina Solomin, kulturredaktören. Postfacket räcker aldrig till för alla nytryckta ljuvliga böcker som skickats till henne, de travas på hennes skrivbord, på stolen invid, på golvet. Precis som Kalles farbror skulle hon kunna fylla sitt bad med böcker, dyka ner och läsa och bläddra.

Men å andra sidan. Vilket energislöseri, författare som skriver och skriver och drunknar i mängden, formgivare som skapar och skapar, redaktörer, förläggare, försäljare, papper i balar, mil på landsvägen, bära, lyfta, plocka upp, plocka ner, skicka.

Kanske dags att tänka om.

Alla böcker ges från början ut som ett litet pdf-smakprov via nätet. Bara att hämta hem. Läs inledningen, första kapitlet, lite i mitten och framåt slutet. Om du gillar boken maila till förlaget. Om få mailar - då blir boken en pdf:version, i skrivutpåskrivaren-format som säljs via nätet till ett bra pris. Om många reagerar, då trycks en vacker utgåva som når bokhandeln.

Kanske kan förlagen ha en testjury – pdf eller tryckt upplaga? Vad tror ni?

Kanske kan vi i framtiden välja format – samma text olika versioner. Bokhandeln har färdiga böcker, och en liten bokautomat som trycker ut en enkel utgåva direkt. Jag har sett prototyper på nätet. En dator står där också där du kan köpa e-böcker och få med dig hem på cd-skiva.

Själv har jag läst flera böcker som jag köpt direkt från författare på nätet. Med lite större skärm går det riktigt bra. Och om man vill kan man skriva ut. Lite fladdrigt blir det, var tog sidan 256 vägen, och inget att möblera med, otroligt fult i bokhyllan, rörigt på nattduksbordet, inte särskilt sensuellt om man inte väljer att skriva ut orden på något extra läckert papper. 

Vissa av pdf:böckerna (nog är det ett konstigt ord. En pdf är inte en bok. En bok är ett något som går att ta på, snusa på, bära med sig och bläddra i. Vad är ett manus utan hölje, vad kan ett sådant heta pdf:manus? Men ett manus låter som om det inte är riktigt klart. Kanske måste vi hitta ett eget ord för själva texten för att särskilja det från behållaren - dokumentet, pappershögen, häftet, pocketen, boken, pdf:en, mp3:n. Har ni något förslag? Ett nytt ord för författarnas samling med bokstäver. Maila mig gärna några förslag: ann.lagerstrom@vi-tidningen.se.) har jag sedan beställt och läst om, och satt i hyllan. 

Hur som helst säger nu de stora förlagen att det får räcka, det har gått inflation i utgivningen, och nästa år ger de ut färre titlar. Själv funderar jag på att starta ett eget litet pdf-förlag. Det kostar ingenting. Krävs bara en hemsida. Ett förlagsnamn. Så är det klart.

I en mapp i datorn har jag ett litet udda manus, riktat till människor i en väldigt speciell situation. Kanske ska jag inte leta rätt på ett förlag. Kanske ska jag istället bara göra en enkel men snygg layout med hjälp av min granne Ingegerd och lägga ut den på min hemsida och skänka bort den. Där kan den sedan leva sitt eget eviga liv, hitta sina läsare som surfar runt på jakt efter just den här informationen.

Enkelt, långlivat, miljövänligt. 

Och lite tråkigt.

ANN LAGERSTRÖM

Vikten av att i laddade situationer dra ur sladden

I veckor, ja nästan en månad, har vi försökt att få tag i den berömde internationelle författaren. Han svarar inte på mail, tackar inte ens nej, det svenska förlaget har gjort vad de kunnat, den interantionelle förläggaren och agenten också, och vår reporter Jan Gradvall börjar bli otålig. Vad ska vi göra om vi inte får tag i honom? Skriva bara om boken? Nej, hans röst vill vi också ha.

Så kommer mailet.

Från:"X"

Bäste Hr Gradvall,

jag ber om ursäkt för att mitt svar är så sent, men för några veckor sedan förstörde blixten det elektriska systemet i mitt sommarhus, inklusive min hårddisk, och det tog mig lång tid bara att rekonstruera min mailbox. Det här är nackdelen med livet på landet.

Här kommer svaren på era frågor.

Den store författaren

Rapprt från insidan

Tidningen Vi:s litteratrujury är nu inne i ett intensivt skede. 

Om bara  någon vecka måste de ha enats om årtes litteraturprisvinnar.

ViLÄSER har tjuvlyssnat:

Anneli Rogeman:

– Nästa möte lovar vi att inte avbryta varandra.

Nina Solomin:

– Det är klart vi ska avbryta varandra!

Göran Hägg:

– Om inte jag blir avbruten kommer ingen få en syl i vädret.

Läs även andra bloggares åsikter om litteraturpris, litteratur, Göran Hägg, Anneli Rogeman, Nina Solomin, vi läser, viläser

En tidning växer fram

Här sitter Rebeccah, och bakom henne kan ni ana att vi experimenterar med bilder, texter och löpsedlar. Sakta växer en tidning fram, en tidning med samma passion för böcker som dess läsare. Succéförfattaren som kommer ut på svenska i vår fick vi häromdagen tag i i Kyoto i Japan och på fredag har vi bokat in en intervju per telefon. Jonas och jag åker om bara någon timme till Sundbyberg för att träffa den intressanta översättaren

Själv läser jag just nu flera böcker. Carl Henning Wijkmarks Stundande natten som fick Augustpriset förra året är så mättad och sidtunn att jag bara får läsa några sidor per gång. Precis som huvudpersonen vill jag dra ut på hans döende så länge som möjligt. I Ewa Rudlings nya bok Svenska författare läser jag om hundra författares barndom. Visste ni att Daniel Sjölin tyckte väldigt illa om böcker när han var liten, och att Maja Lundgrens unga år var fantasifulla och knepiga och att sagoaktuella Inger Edelfeldt farfars mor "bodde med tre oäkta barn i ett litet hus i skogen i norra Dalarna" och livnärde sig på att snida hästar.

Varje människa är en historia, alla människor kan berätta en historia, vissa människor kan inte låta bli att skriva ner dem.

Det är de människorna och de som läser det andra skriver som vi på redaktionen intresserar oss för nu. Människor som älskar böcker.

Ann Lagerström

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, böcker, ViLÄSER, författare, läsare, passion, Carl-Henrik Wijkmark, Daniel Sjölin, Inger Edelfeldt